Är så otroligt lycklig efter att en av de bästa skickade sms och meddelade att jag fått SOMMARJOBB på hennes arbetsplats. Skall denna sommar igen arbeta med dementaåldringar men inte i Ekenäs utan i Vasa på ett privat ålderdomshem. Jag är så lycklig över att jag fått jobb i Vasa. Jag och Jonas hade redan bestämt att vi skall bo sommaren i Vasa, för att pröva på något nytt. Men nu när de slog mig att jag verkligen skall bo i Vasa blev jag glad. Det innebär att det t.o.m kommer vara extra härligt att åka ner till södra finland på besök.  När jag fick beskedet blev jag så glad så jag boka klippning åt mig. Känner mig så grå och sliten i håret  så ansåg att även håret är värd en förfriskning.

Förutom att jag fått denna goda nyhet så har jag också konstaterat att de fyra första helger fr.o.m att jag kommer hem från danmark så har jag planer. Första helgen quality time med J och utekväll med de finaste tjejerna, följande helg kommer J´s föräldrar till Vasa, sen följande till södra finland och sen följande vappen helgen. Lycklig är vad jag är.

Och när vi nu är ute med glada nyheter måste jag även kläcka ur mig det jag än så länge tänkt varat tyst om men nu klarar jag ej mera.. Jag och J skall bli sambon efter sommaren då mitt hyreskontrakt tar slut. Kommer iofs så gott som bo med han redan före det men iaf. Är väldigt lycklig över det faktum att jag får flytta ihop med den finaste. Jag måste ropa lite grann... IIIIIIIK.!!

:)

En trend jag märkt lite här och där på senaste men som jag inte diggar är dessa kilklackar. Blir varje gång förvånad då någon berömmer sina skyköga kilklacksskor. Jag försöker med alla hjärnceller jag har bygga upp en vision där kilklackar skulle vara nice, men icke, ingen vision dyker upp. Det är jätte nice för er som diggar det, men i mina ögon ser det ut som skor man doppat i sement/ stora klumpiga klumpar.

Jag fällde just en tår då jag läste min email inkorg och såg att citymarket hade skickat info angående mammuttimarkkinat. Det innebär att jag missar mammuttimarkkinat, snyft. Och jo jag är så pass nördig att jag blir hög av allt adrenalin som pumpas i min kropp då det är mammuttimarkkinat på g.

Vill börja inlägget med information att det lär inte bli någon strippa av mig. Älsklingen var inte direkt positiv till tanken att det vore mitt jobb. Men kanske man skulle borda träna det, så att man sen kan införa stripfitness till gymmet i vasa? Haha..

Annars då.. Jo just nu har jag en sådan fas där jag är väldigt apatisk. Praktiken är inte stimulerande och jag saknar hem. Att fara utomlands ENSAM är nog psykiskt svin tungt men samtidigt en grym upplevelse. Man hamnar liksom ta itu med sina tankar och visioner, "you have to deal with yourself". Vilket är mycket hälsosamt.

Men gud man börjar längta hem då man tänker på allt som väntar: Få komma hem till vår säng och inte mera bo hemma hos någon annan, att ha en ordentlig tjejkväll+utekväll, träffa min fina syster och hennes härliga döttrar som förövrigt är två flickor jag skulle göra vad som helst för, fara på melindas kalas, bli storesyster(?), träffa min pappa, slippa tillbaka till det bästa gymmet, och sedan väntar en annan spännande sak men den skall jag avslöja om en tid. Men en av de härligaste saker kommer att vara att jag och J äntligen får vara ett normalt förhållande. Finns inte ord som beskriver min saknad till honom och mina vänner. men jag försöker kriga även om ja vissa stunder vill hoppa på flyget hem. Jag ÄLSKAR Köpenhamn, men älskar er där hemma också. Kan inte vi alla flytta hit?

Avslutar inlägget med en fin bild från sommaren på mig och 2 av världens finaste flickor<3

Då jag nyss satt på tåget hem från att ha besökt min farbror satt en kvinna och sörppla på en öl medan hon hade sin treåring med. Brevid henne satt em medelålders kvinna som började skälla ut kvinnan för att hon drack med barnet. De skrek en hel del fula saker åt varandra. Kvinnan med barnet var en ca 25 årig mörk hyad kvinna med riktigt såndär attityd och då tåget strax skulle stanna säger hpn f'ck u åt den äldre kvinna. Då frågar hennes son "mamma, va betyder f'ck u"? Mitt hjärta grät då jag hörde detta. För det första tycker jag att det ser oerhört oattraktivt ut då man sitter och sörpplar på en öl/cider bland folk på tåget och man dessutom har BARN med sig! Och inte skall man kanske visa barnet så dålig förebild att man skriker och kallar andra till h'gga?

Usch, jag får bara så illa och vara av sådant.:/

Jag trotsade idag mina skadade knän och for på stripfitness efter som jag var inbokad. Och fan, vad skoj det var! Även om man kanske inte såg direkt sensuell ut då man krälade runt eller då jag lyckades falla från stolen, men det var fantastiskt kul. Min förståelse gentemot de kvinnor som arbetar som professionell  strippa växer. Man får ju en kick av det hela och framförallt kondis. Stripplektionen påminde mig även om hur ovig och dålig kondis jag har. Men älskling får jag bli strippa?

Hahhaha.:)

Lämnade huset 8.05 imorse och kom tillbaka 21:45 halleluja moment. Ha efter praktiken varit på kurs. Går nämligen en kurs menad för utländska pedagoger och social educators (studeranden dock), den heter "Globalisation and proffessionalchange". Idag lärde jag känna en del härliga spanska tjejer, Blev på riktigt härligt humör av dem, typiskt att man gör det nu när man har en månad kvar, men i helgen lär det bli party. Känns underligt att yttra orden P-A-R-T-Y... har typ glömt hur man gör(?) skämtåsido.

Fick även idag förklara mig för en norsk tjej hur jag kan så himla bra svenska att jag talar tydligt. Underbart. För övrigt kändes det löjligt härligt att snacka med henne, förstod varje ord hon sa, vilket var omväxling till danskan. Det är först nu efter att ha varit bosatt 2månader i Köpenhamn som jag inser hur mycket lättare norska här. Diggar skarpt den norska accenten, låter så glad.

Påvägen till praktiken idag morse  lyckades jag  med något små lustigt. Medan jag gick och lyssnade musik, så märkte jag plötsligt att jag inte kunde röra på fötterna lika mycket som jag försökte och föll pladask på mage. Rakt ner på snö- och isfri platt asfalt föll jag. Människor omkring tittade lite skumt och det gjorde jag också. Förstod inte hur jag mittiallt med mina plattsulade skor föll på en totalt jämn asfalt rakt på mage. De visade sig att jag hade lyckats stiga in i en ring av ståltråd o hade den runt mina fötter vilket gjorde att jag inte kunde gå. Diametern på ringen var just så bred att båda fötterna rymdes in och lite till. Men jag kan inte glömma hur shockad jag själv blev då jag plötsligt föll pladask utan att se den minsta lilla höjning eller hinder någonstans. Men en grå ståltrådring hade jag runt vristerna. Hur den kommit dit, jaa där har vi ett till mysterium. Min tanke är iaf att jag först dragit den på ena foten då jag gått o sedan trampat andra foten in(?) Ääh, inget låter vettigt.(?)

Då jag vaknade märkte jag att jag äntligen kan andas genom ena näsborren iallafall, halleluja. Detta måste ju vara ett tecken på att jag börjar friskna till, eller? Okej, förutom att jag it har lika täppt näsa så känns hela huvudet fullt av snor, så börjar frukta att den kära icke saknade bihåleinflamationen gör come back. Tänker för de trotsa det hela, och cykla till tågstationen och iväg på praktik. Jag är lite le och känner mig under stimulerad på praktiken. Tro eller ej, så saknar jag skolan en smutta och min favorit busar i klassen, som jag har så kul med. Kommer vara perfekt att ha skola 12 april-slute av maj och sedan ljuva sommarlov. Och som det ser ut klämmer jag in en vecka på cypern i maj.

kuulemiseen.